Jag har  tänkt så här.   Det kanske inte  ä r   t ä n k t  att vi ska kunna fatta sådana här saker som evigheten ochliknande, med vår mänskli- ga hjärna, så länge vi vandrar här.  Våra hjärnor sägs ju ha outnytt- jade resurser, enligt vetenskapsmännen. Man kunde kanske säga att hjärnan är ”plomberad” för att tills vidare användas här på jorden.  När vi kommer till himmelen tas plomberingen bort.
Det blir ungefär som när vi importerar vissa lätta motorcyklar från Tyskland och det sätts plomberingar på dem för Sverigebruk  för att de ska  vara mopeder, som ju bara får köras i 30 km/tim.  De är utrustade med mycket mer kapacitet, men i vårt land ska de vara plomberade.  Det kan vara ett liknande förhållande med hjärnan och sådana saker som att försöka greppa evigheten.  
Självmordet och evigheten
Man säger ibland om dem som begår självmord, att de ”tar livet av sig”. Det kan ju vara sant till en viss del. Men bara till viss del. Man kan egentligen inte alls ta livet av sig.  Det man kan göra är att göra slut på jordelivet, så att man kroppsligen dör, stoppas i en kista och begravs i jorden. Jag säger inte detta för att göra livet svårare för den som har en anhörig som har begått självmord.  Utan för att få eventuella självmordskandidater att låta bli.

Jag säger det inte heller för att uttala mig om hur det går för den som tar detta steg. Det kan jag inte uttala mig säkert om. Mänskligt sett är det ju ett brott mot femte budet: Du skall icke dräpa.  När man syndar, kan man efteråt be Gud om förlåtelse. Om man begår självmord, kan man  inte längre påverka någonting. Såtillvida är man död. Och man kan inte heller be om förlåtelse.  Och då kan man mänskligt sett  inte heller få det.

Evigheten ska vi nog inte försöka förstå. Vi måste ju inte förstå den för att tro på den. Men kanske vi kan lära oss ”förstå oss på den”.  Vi bör kanske  inte  tänka på evigheten som likty- digt med oupphörbar tid. Se i stället evigheten så här: Från och med att Guds rike tar sin bör- jan, upphör tiden. Från och med nu är allt äntligen under bara Guds kontroll.   Nu behöver man aldrig vara rädd för att Satan på nytt tar makten.  Istället betyder evigheten att något nytt har börjat. I himmelen försvinner dessutom människans skräck för det ofattbara. Det finns ingen skräck där. Och det som är ofattbart här och nu, kommer att bli förståeligt efterhand, där.

Jag kan inte ge dem ett nöjaktigt svar som frågar vad vi skall göra i himmelen. Men av vad jag hittills har läst i Bibeln, tycker jag mig förstå att det inte blir en overksam tillvaro.Det verkar sannolikt att en del tid i början kan gå åt att ge oss människor svar på många av våra frågor som vi hade här nere.

Man får ibland gliringar av icke troende om att traska omkring på gator av guld och spela harpa eller att sitta och dingla med benen från ett  moln. Om det blir enstaka molndinglingar så tror jag det kan vara rätt avkopplande. Ungefär som att sitta och meta. Jag ger mig inte in på vad vi skall göra. Det är nog för mig om jag får komma dit. Jag kanske får träffa dig där.  Rolf