Det är ju så att vi kristna ibland blir anklagade för att komma med sagor. Man säger att t.ex mycket text i Bibeln är sagor.  Därför har jag tagit ett bibelord om det som utgångspunkt för det som jag ska skriva nu. Det är från ett av fiskaren och aposteln Petrus brev. Hans andra brev, det första kapitlet i den sextonde versen:
Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
Petrus kände redan  till anklagelsen om sagoberättande. Men nu vill jag säja något speciellt om just sagor. Jag tänker på de vanliga sagorna med prinsar och prinsessor, drakar, troll och goda och onda féer.  En saga är uppdiktad. Personerna är uppdiktade  och följer ofta gamla regler för hur en saga skall vara uppbyggd.  Man kan säga att en saga är ungefär som en teaterpjäs.
Den är uppdiktad och handlingen har aldrig ägt rum.
 
Ändå är det något som gör att både sagor och teaterpjäser på något sätt gör att man själv känner igen sej. Åtminstone ska det vara så. Och i varje fall har sagor har  en speciell uppgift.
De är uppdiktade med den avsikten att man ska kunna se att det finns en kärna av sanning i dem. Eller snarare: att kärnan i en saga är sanning.  
 
Därför tänker jag nu delvis återge innehållet i  en känd  folksaga. Sagan om prinsessan Törnrosa. Det finns en särskild egenskap hos den. Den kommer jag också att visa.
 
Förhistorien känner vi. Det var en kung och en drottning som bodde på sitt slott och längtade efter ett litet barn. Gärna en flicka. Och småningom kom barnet - en flicka. Det skulle ordnas kalas på slottet och man bjöd in tolv goda féer för det fanns tolv guldtallrikar. En fé, den trettonde, blev inte bjuden, för det fanns ju ingen guldtallrik åt henne. Den lilla flickan fick namnet Törnrosa. De tolv goda féerna önskade henne ett långt liv, skönhet, tålamod, godhet och andra saker.  
 
När elva féer hade sagt sina önskningar, hördes ett väldigt brak och den trettonde fén kom  in och hon var rasande för att hon inte var bjuden. Hon sa att när Törnrosa fyllde femton så skulle hon sticka sej på en slända -  en sorts anordning som man har när man spinner - och dö. Alla blev ju väldigt förskräckta.
 
Men  den tolfte fén hade ju inte hunnit uttala sin önskan ännu, men  det gjorde hon nu. Hon sa att Törnrosa visserligen skulle sticka sig på en slända, men hon skulle inte dö utan bara s o v a  i  h u n d r a   å r .  Alla på slottet skulle också somna lika länge. En stor häck av törnrosor skulle växa upp run slottet, och alla som försökte ta sej igenom den skulle sticka sig på törnrosorna och dö. Men efter hundra år skulle det komma en ung prins, som kände till Törnrosa och hennes sömn. Han skulle ta sej igenom törnroshäcken och kyssa Törnrosa och på så sätt väcka henne. Det skulle vara den osjälviska kärlekens första kyss.  
 
I denna saga finns människans situation inflätad. Ett människobarn, Törnrosa, föds, och de flesta människor uttalar goda önskningar över henne. De tolv goda féerna kan vara tolv kristna, som ber för henne. Så kommer den trettonde, som representerar djävulen, och uttalar en förbannelse. Hon skall dö. Hon har stuckit sig på syndens tagg  och därför måste hon dö, för syndens lön är döden.  
 
Men den tolfte fén kan vara Jesus själv, under hans korta jordeliv, för den fén säger att Törnrosa   i n t e  skall dö utan bara ska  s o v a   i hundra år. Det var ju Jesus som frälste oss människor från den verkliga, eviga  döden och istället låter oss dö en mera tillfällig död, en hundraårssömn.  Det är en lång tid  och ska här motsvara den långa dödssömn som människan sover innan hon väcks till den yttersta domen. Hela slottet - dvs  alla andra människor sover då också i dödens långa sömn.
 
Törnroshäcken, som är förtrollad och dödar alla som försöker ta sej igenom, är detsamma som dödsriket, vars portar ingen kan genomtränga.    
MEN, när Jesus kommer tillbaka, den här gången i triumf, så väcks  a l l a   p å   e n   g å n g . Och han har också besegrat djävulen, den onda fén, och har nycklarna till dödsriket:  
törnroshäcken. Och han väcker Törnrosa med den osjälviska kärlekens första  kyss.   
 
Och efter det kommer deras bröllop. Det som kristna kallar Lammets bröllop. Jesu bröllop.
Där alla kristna som väntar honom, är bruden.
 
Så kan en gammal folksaga innehålla hela frälsningsberättelsen i Bibeln. Men nu handlar det inte om en gammal folksaga, utan om dig och din evighet. Det handlar om var du vill tillbringa evigheten.  Vi ska alla somna in i det som kallas döden.  Men  d ö d e n   ska vi alla också vakna upp ifrån, till den yttersta dagen.  Och det är då det visar sig vad vi har bestämt oss för här i livet.