Jag har inte sagt särskilt mycket om Jesus hittills. Det är  avsiktligt. Jag var tvungen att förklara en del om Gud och Bibeln först. Jag väljer en förklaring som passar allt fler år 2001. Svenskar har i allmänhet ingen kunskap i ämnet.
För verkligt ofattbart länge sedan fanns bara Gud Fader, Jesus och den Helige Ande i himlen. Inte skyn eller rymden, utan himlen. Då höll de något man kunde kalla ett beslutande samman- träde. Skapelsen skulle bli till.   Det kunde uppstå en nödsituation och därför skulle en nödplan finnas från början. Jesus ingick i den planen.
Jorden, människorna och änglarna skapades genom Guds och Jesu  befallning. En av änglarna, en överängel, den allra högsta ängeln, hette Lucifer (Ljusbäraren)  och han ville en dag ha större makt  än den enorma makt han redan hade.  Därför störtades han och drog med  sig 1/3  av alla änglar. Han har fortfarande makt som den ängel han är. Nu kallas han Satan.
När jorden och människorna skapades, sattes människorna i  en lustgård. De fick besked att det fick äta av ALLA TRÄD UTOM ETT. Det  trädet stod mitt i lustgården och hette Kunskapens träd.  Satan kom   då  som orm och talade till dem och framställde Gud som en snål person. Han sade: Får ni inte äta av något  träd? (Vilket alltså är en makalös fräckhet när man betänker att de fick äta av alla träd utom ett!) Han lockade kvinnan att äta och hon gav också åt mannen och han åt.  
Man brukar tala om ett äpple, men i bibeln står bara kunskapens frukt på gott och ont. När de åt av det, medförde det att de  blev  rädda för Gud.        

Jag har förstått att väldigt många människor tror att syndafallet bestod   i  att Adam och Eva hade samlag med varandra.  Men detta var  i n t e  syndafallet.  Om det hade det, vilket är mest sannolikt, så var det ingen synd eftersom de var skapade för att skänkas åt varandra. Det kunde helt enkelt inte vara förbjudet, eftersom Edens  e n d a   förbud gällde frukten på kunskapens träd. Nej det var synden som var olydnaden. Och då blev de  utkörda ur lustgården.
 
1 Mosebok  3:15 och följande
I  femtonde versen lovar Gud att det skall komma  en som skall   råda bot på det söndriga förhållandet, det  som har upppstått genom människornas synd. En annan, lydig Adam ska komma, en som ska söndertrampa ormens huvud. Det är Jesus.
Han var  utsedd i det där sammanträdet före allting. Han ingick i planen och skulle bli räddare.  Jesus  levde redan  tillsammans med  sin Fader i himmelen och nu skulle han födas till jorden och vara människa.  Han  var utan synd och dog som ett offer för människans synd. Sedan väcktes Han ur döden av Gud och for till himlen igen.

I kapitlets början sade jag att du kanske får frågan om du är frälst. Du kanske nu undrar vad frälst och frälsning är.  Att bli frälst är att  genom en överlåtelsehandling bli ett Guds barn och på Jesu förtjänst få komma till himmelen istället för helvetet.
Det är möjligt att du nu ställer en fråga:


Hur gör man?
Jag menar, om man själv för sin privata del vill komma i kontakt med detta som står här.
Jo, det man som en helt vanlig människa behöver göra för att bli räddad  är mycket  enkelt, men ändå så psykologiskt besvärligt för så många.  Det står beskrivet i Nya Testamentet
i Markusevangeliet och Romarbrevet. Det är Nya Testamentets andra respektive sjätte bok.
(titta i registret för Nya Testamentet, som alltid brukar finnas i dess början). Vi tar det i tur och ordning:
Markus 16: vers 15  Och han (Jesus) sade till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat.
vers 16. Den som tror  och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd.
Romarbrevet 10:
vers 9: Ty om du med din mun bekännerJesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt  honom från de döda, då bliver du frälst.
vers 10: Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig , och genom munnens bekännelse bliver man frälst.
Själva principen för allt vårt umgänge med Gud hittar man i Jakobs brev, som är den tredje boken från slutet i hela Bibeln.  Jakob 4:8 Nalkas Gud så skall Han nalkas eder.

Vi hörs!  Rolf 

Jag har  tänkt så här.   Det kanske inte  ä r   t ä n k t  att vi ska kunna fatta sådana här saker som evigheten ochliknande, med vår mänskli- ga hjärna, så länge vi vandrar här.  Våra hjärnor sägs ju ha outnytt- jade resurser, enligt vetenskapsmännen. Man kunde kanske säga att hjärnan är ”plomberad” för att tills vidare användas här på jorden.  När vi kommer till himmelen tas plomberingen bort.
Det blir ungefär som när vi importerar vissa lätta motorcyklar från Tyskland och det sätts plomberingar på dem för Sverigebruk  för att de ska  vara mopeder, som ju bara får köras i 30 km/tim.  De är utrustade med mycket mer kapacitet, men i vårt land ska de vara plomberade.  Det kan vara ett liknande förhållande med hjärnan och sådana saker som att försöka greppa evigheten.  
Självmordet och evigheten
Man säger ibland om dem som begår självmord, att de ”tar livet av sig”. Det kan ju vara sant till en viss del. Men bara till viss del. Man kan egentligen inte alls ta livet av sig.  Det man kan göra är att göra slut på jordelivet, så att man kroppsligen dör, stoppas i en kista och begravs i jorden. Jag säger inte detta för att göra livet svårare för den som har en anhörig som har begått självmord.  Utan för att få eventuella självmordskandidater att låta bli.

Jag säger det inte heller för att uttala mig om hur det går för den som tar detta steg. Det kan jag inte uttala mig säkert om. Mänskligt sett är det ju ett brott mot femte budet: Du skall icke dräpa.  När man syndar, kan man efteråt be Gud om förlåtelse. Om man begår självmord, kan man  inte längre påverka någonting. Såtillvida är man död. Och man kan inte heller be om förlåtelse.  Och då kan man mänskligt sett  inte heller få det.

Evigheten ska vi nog inte försöka förstå. Vi måste ju inte förstå den för att tro på den. Men kanske vi kan lära oss ”förstå oss på den”.  Vi bör kanske  inte  tänka på evigheten som likty- digt med oupphörbar tid. Se i stället evigheten så här: Från och med att Guds rike tar sin bör- jan, upphör tiden. Från och med nu är allt äntligen under bara Guds kontroll.   Nu behöver man aldrig vara rädd för att Satan på nytt tar makten.  Istället betyder evigheten att något nytt har börjat. I himmelen försvinner dessutom människans skräck för det ofattbara. Det finns ingen skräck där. Och det som är ofattbart här och nu, kommer att bli förståeligt efterhand, där.

Jag kan inte ge dem ett nöjaktigt svar som frågar vad vi skall göra i himmelen. Men av vad jag hittills har läst i Bibeln, tycker jag mig förstå att det inte blir en overksam tillvaro.Det verkar sannolikt att en del tid i början kan gå åt att ge oss människor svar på många av våra frågor som vi hade här nere.

Man får ibland gliringar av icke troende om att traska omkring på gator av guld och spela harpa eller att sitta och dingla med benen från ett  moln. Om det blir enstaka molndinglingar så tror jag det kan vara rätt avkopplande. Ungefär som att sitta och meta. Jag ger mig inte in på vad vi skall göra. Det är nog för mig om jag får komma dit. Jag kanske får träffa dig där.  Rolf 

Det är ju så att vi kristna ibland blir anklagade för att komma med sagor. Man säger att t.ex mycket text i Bibeln är sagor.  Därför har jag tagit ett bibelord om det som utgångspunkt för det som jag ska skriva nu. Det är från ett av fiskaren och aposteln Petrus brev. Hans andra brev, det första kapitlet i den sextonde versen:
Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
Petrus kände redan  till anklagelsen om sagoberättande. Men nu vill jag säja något speciellt om just sagor. Jag tänker på de vanliga sagorna med prinsar och prinsessor, drakar, troll och goda och onda féer.  En saga är uppdiktad. Personerna är uppdiktade  och följer ofta gamla regler för hur en saga skall vara uppbyggd.  Man kan säga att en saga är ungefär som en teaterpjäs.
Den är uppdiktad och handlingen har aldrig ägt rum.
 
Ändå är det något som gör att både sagor och teaterpjäser på något sätt gör att man själv känner igen sej. Åtminstone ska det vara så. Och i varje fall har sagor har  en speciell uppgift.
De är uppdiktade med den avsikten att man ska kunna se att det finns en kärna av sanning i dem. Eller snarare: att kärnan i en saga är sanning.  
 
Därför tänker jag nu delvis återge innehållet i  en känd  folksaga. Sagan om prinsessan Törnrosa. Det finns en särskild egenskap hos den. Den kommer jag också att visa.
 
Förhistorien känner vi. Det var en kung och en drottning som bodde på sitt slott och längtade efter ett litet barn. Gärna en flicka. Och småningom kom barnet - en flicka. Det skulle ordnas kalas på slottet och man bjöd in tolv goda féer för det fanns tolv guldtallrikar. En fé, den trettonde, blev inte bjuden, för det fanns ju ingen guldtallrik åt henne. Den lilla flickan fick namnet Törnrosa. De tolv goda féerna önskade henne ett långt liv, skönhet, tålamod, godhet och andra saker.  
 
När elva féer hade sagt sina önskningar, hördes ett väldigt brak och den trettonde fén kom  in och hon var rasande för att hon inte var bjuden. Hon sa att när Törnrosa fyllde femton så skulle hon sticka sej på en slända -  en sorts anordning som man har när man spinner - och dö. Alla blev ju väldigt förskräckta.
 
Men  den tolfte fén hade ju inte hunnit uttala sin önskan ännu, men  det gjorde hon nu. Hon sa att Törnrosa visserligen skulle sticka sig på en slända, men hon skulle inte dö utan bara s o v a  i  h u n d r a   å r .  Alla på slottet skulle också somna lika länge. En stor häck av törnrosor skulle växa upp run slottet, och alla som försökte ta sej igenom den skulle sticka sig på törnrosorna och dö. Men efter hundra år skulle det komma en ung prins, som kände till Törnrosa och hennes sömn. Han skulle ta sej igenom törnroshäcken och kyssa Törnrosa och på så sätt väcka henne. Det skulle vara den osjälviska kärlekens första kyss.  
 
I denna saga finns människans situation inflätad. Ett människobarn, Törnrosa, föds, och de flesta människor uttalar goda önskningar över henne. De tolv goda féerna kan vara tolv kristna, som ber för henne. Så kommer den trettonde, som representerar djävulen, och uttalar en förbannelse. Hon skall dö. Hon har stuckit sig på syndens tagg  och därför måste hon dö, för syndens lön är döden.  
 
Men den tolfte fén kan vara Jesus själv, under hans korta jordeliv, för den fén säger att Törnrosa   i n t e  skall dö utan bara ska  s o v a   i hundra år. Det var ju Jesus som frälste oss människor från den verkliga, eviga  döden och istället låter oss dö en mera tillfällig död, en hundraårssömn.  Det är en lång tid  och ska här motsvara den långa dödssömn som människan sover innan hon väcks till den yttersta domen. Hela slottet - dvs  alla andra människor sover då också i dödens långa sömn.
 
Törnroshäcken, som är förtrollad och dödar alla som försöker ta sej igenom, är detsamma som dödsriket, vars portar ingen kan genomtränga.    
MEN, när Jesus kommer tillbaka, den här gången i triumf, så väcks  a l l a   p å   e n   g å n g . Och han har också besegrat djävulen, den onda fén, och har nycklarna till dödsriket:  
törnroshäcken. Och han väcker Törnrosa med den osjälviska kärlekens första  kyss.   
 
Och efter det kommer deras bröllop. Det som kristna kallar Lammets bröllop. Jesu bröllop.
Där alla kristna som väntar honom, är bruden.
 
Så kan en gammal folksaga innehålla hela frälsningsberättelsen i Bibeln. Men nu handlar det inte om en gammal folksaga, utan om dig och din evighet. Det handlar om var du vill tillbringa evigheten.  Vi ska alla somna in i det som kallas döden.  Men  d ö d e n   ska vi alla också vakna upp ifrån, till den yttersta dagen.  Och det är då det visar sig vad vi har bestämt oss för här i livet.  

God Morgon!

Jag är verkligen glad att se Dig! Jag hoppas Du har haft en lugn natt; att Du inte har legat och vridit Dig! Jag sitter vid datorn och är rätt orolig för Dig.

Det skulle vara roligt om Du ville höra av Dig på något sätt. Så att jag vet något om just Dina problem. Hur är Din inställning till bloggar av den här sorten? Till just denna bloggen? Har den varit Dig till hjälp hittills? Eller vad skulle Du annars efterlysa mer av? Och är det något här som Du är direkt arg eller irriterad på? Eller något som Du tycker är riktigt bra?

Eller skriv och säg något som jag kanske inte alls väntar mig. Är Du kanske en som förut har tänkt att förkorta Ditt liv, men ändrat Dig sedan Du har läst den här bloggen ellert en liknande? Välkommen med några rader som mail eller som kommentar. Eller Din berättelse. Skriv till rw6319@gmail.com

Efter gästboken så har jag även lagt upp en kontaktsida där du kan skicka e-post direkt till mig. Om du inte känner för att skriva i gästboken är detta alternativet för dig. Klicka nedan så tas du till kontaktsidan.

Länk: http://www.kontaktdirekt.com/u/omgudfinns2

Nu har jag lagt upp en gästbok. Du är välkommen att skriva något!

Adressen är: http://www.mingastbok.com/~3047