Att det går att tolka Bibeln, märks på  hela   fulla  bibliotek på  värl- s alla bibliotek: katolska och  reformerta och protestantiska. Den fråga man borde ställa sig är väl snarare om det går att inte  tolka Bibeln.
På den frågan brukar väldigt många  komma med andan i halsen med svaret att det inte går att läsa Bibeln utan att tolka den. Man säger t.ex så här: Redan detta att lära sig  bokstäverna och  läskonsten   och sedan läsa  en bok på modersmålet, innebär en omedveten tolkning.
Tolkningen - menar de - sker genom att man tolkar en bokstav som ett visst ljud.  Bokstaven A som a-ljudet, osv. Själv tycker jag väl att  det är lite överdrivet att kalla detta för tolkning.  För egentlig tolkning  (= flervalstolkning)  av en bokstav är ju omöjlig.  Det är ju bara i chiffer, krypton,  koder och hemliga barnspråk som en bokstav kan betyda en annan bokstav.

Tolka traditionell litteratur.
Visst går det att tolka lyrik och prosa. Men åtminstone grundskolebarnen kan väl knappast riskera att tolka exempelvis Våran prost (Gustaf Fröding) till något annat än det är.
Våra prosa- och lyrikförfattare har inte frånsagt sig tolkning. Men det hindrar säkert inte att de som ännu lever, då och då kan lyssna till samtida  tolkare med  ett överseende löje.  -  
Jag målade  en gång en tavla,  som hamnade på  vernissage. I den fanns gott  om symboler, bland annat vingar och ett blått och ett rött blodomlopp. Den inbjuder verkligen till tolkning. Så jag borde inte bli förvånad när det skedde.
Ändå blev jag lite perplex på vernissagen, när en kunnig konstmecenat och läkare, ovetande att jag lyssnade, stod och redogjorde för tavelfigurens goda och onda tankar och tankeflykter. Tolkningen gjordes  på ett sätt som jag väl inte hade avsett, men heller inte vill frånsäga mig helt. Men de som målar eller/och  skriver måste nog  finna sig  i  att bli tolkade och omtolkade, ibland på ett kanske inte avsett vis.
Omstridd tolkning  
Värre blir det när en boks författare uttryckligen har    f r å n s a g t   sig eller  f ö r b j u d i t    all tolkning eller  all  ändring, alla tillägg  och alla strykningar, och sedan dessa saker ändå sker.  Och när detta till och med görs av vem som helst.
I Bibeln finns ett förbud mot tillägg och strykningar i Johannes Uppenbarelse, Bibelns sista bok, kapitel 22 vers 19. Tolkning kan ju göras olika mycket genomgripande. Kanske någon skriver ett vetenskapligt verk om hur man  bör tolka  Bibeln. Och en annan låter i en  predikan ett bibelord få den betydelse han själv vill ge den. Och mellan dessa två tolkningsmodeller ligger åtskillliga nyanser.  Men hittills har vi talat bara om tolkning.  När man säger att det  inte går att läsa bibeln utan tolkning,  så är det för att man önskar att enkla påståenden, raka budskap, bud och förbud lätt skall  kunna förklaras bort genom tolkning.
 Jag talar om ...  bibelkritiken

Men nu går vi ett steg längre. Låt oss i kapitlet bara ägna oss åt vanlig protestantisk bibelkritik. Att den finns är trots allt rätt okänt för många både troende och icke troende.  Jag ska försöka beskriva bibelkritiken.
Den  bygger på att man påstår att bibeln är en helt vanlig bok med bara människor som förfat- tare.  Och att den inte har någon som helst verklig gudomlig inspiration. Därför säger man att Bibeln måste ha ett antal fel. Och Bibelns källor likaså. Tänker man så, anses man vetenskaplig. Men är man det, så får man inte tillåta  något som kan avslöja att det finns en verklig Gud,  som har skapat världen. Och som påverkar människornas öden genom övernaturlig verksamhet, profetior och straff.  hörs vi...?   Rolf