Hej!

Versen om fötternas lykta har jag hört ganska många gånger i mitt liv. Jag började skolan 1943. Då hade man psalmer i läxa redan i andra klass i folkskolan. Nu är rubrikens vers inte från en psalm i psalmboken utan från en vers i Psaltaren. Psalmen 119, vers 105, den längsta psalmen i Bibeln.

Och Bibeln som sådan hörde jag aldrig talas om förrän i första klass, och då trodde jag att jag hade hört fel. Jag hörde det som Bilen! Kanske för att vi skåningar oftare säger Biblen än Bibeln. Både bil och bibel var främmande begrepp i min familj.

Jag måste erkänna att jag från början tyckte rätt illa om den här versen. Hur kunde ett ord vara en lykta? Och för mina privata fötter. Även om jag som barn givetvis inte hade fattat vad "långsökt symbolik" var, så var det väl ungefär så jag uppfattade den. Och den kändes också var gång jag hörde den - som ett de vuxnas pekfinger mot mig. Och Ditt ord, vad var det för ord...?

Och när jag själv var vuxen, så blev versen ett "de religiösas" pekfinger. Som jag själv kände det alltså. Det finns nog fler än jag som på liknande sätt har hängt upp sig eller retat sig på ord ur bibel och psalmbok. Dessa ord som i barns tankevärld kan bli bra snåriga.

När jag sedan själv på helt frivillig basis blev en rätt flitig läsare av Bibeln, så har versen om fötternas lykta fått ett eget liv. Jag har börjat tycka mycket om den. Jag begriper ju att "Ditt Ord" är hela Bibeln, Guds Ord. Och den där lyktan är till för att vi ska kunna se var vi sätter våra fötter.

Den lyktan är lika nödvändig både dag och natt. På natten har vi ju i allmänhet en belysning som kommunen har ordnat. Men även på dagtid heter det ju att vi "springer på minor". Eller går rejält vilse i livet. Och egentligen ÄR mina fötter inte så väldigt mina privata. Om jag gör ett stort misstag så man man räkna med att privatlivet även för fötterna försvinner. Då är de bums ute och valsar i pressen!

Jag har erfarenhet på flera sätt av den sanningen: Ditt Ord är mina fötters lykta. l Psaltaren 119:105. Plus några verser till:

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. .

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

Ha det bra!

Rolf