Efter gästboken så har jag även lagt upp en kontaktsida där du kan skicka e-post direkt till mig. Om du inte känner för att skriva i gästboken är detta alternativet för dig. Klicka nedan så tas du till kontaktsidan.

Länk: http://www.kontaktdirekt.com/u/omgudfinns2

Nu har jag lagt upp en gästbok. Du är välkommen att skriva något!

Adressen är: http://www.mingastbok.com/~3047

Att det går att tolka Bibeln, märks på  hela   fulla  bibliotek på  värl- s alla bibliotek: katolska och  reformerta och protestantiska. Den fråga man borde ställa sig är väl snarare om det går att inte  tolka Bibeln.
På den frågan brukar väldigt många  komma med andan i halsen med svaret att det inte går att läsa Bibeln utan att tolka den. Man säger t.ex så här: Redan detta att lära sig  bokstäverna och  läskonsten   och sedan läsa  en bok på modersmålet, innebär en omedveten tolkning.
Tolkningen - menar de - sker genom att man tolkar en bokstav som ett visst ljud.  Bokstaven A som a-ljudet, osv. Själv tycker jag väl att  det är lite överdrivet att kalla detta för tolkning.  För egentlig tolkning  (= flervalstolkning)  av en bokstav är ju omöjlig.  Det är ju bara i chiffer, krypton,  koder och hemliga barnspråk som en bokstav kan betyda en annan bokstav.

Tolka traditionell litteratur.
Visst går det att tolka lyrik och prosa. Men åtminstone grundskolebarnen kan väl knappast riskera att tolka exempelvis Våran prost (Gustaf Fröding) till något annat än det är.
Våra prosa- och lyrikförfattare har inte frånsagt sig tolkning. Men det hindrar säkert inte att de som ännu lever, då och då kan lyssna till samtida  tolkare med  ett överseende löje.  -  
Jag målade  en gång en tavla,  som hamnade på  vernissage. I den fanns gott  om symboler, bland annat vingar och ett blått och ett rött blodomlopp. Den inbjuder verkligen till tolkning. Så jag borde inte bli förvånad när det skedde.
Ändå blev jag lite perplex på vernissagen, när en kunnig konstmecenat och läkare, ovetande att jag lyssnade, stod och redogjorde för tavelfigurens goda och onda tankar och tankeflykter. Tolkningen gjordes  på ett sätt som jag väl inte hade avsett, men heller inte vill frånsäga mig helt. Men de som målar eller/och  skriver måste nog  finna sig  i  att bli tolkade och omtolkade, ibland på ett kanske inte avsett vis.
Omstridd tolkning  
Värre blir det när en boks författare uttryckligen har    f r å n s a g t   sig eller  f ö r b j u d i t    all tolkning eller  all  ändring, alla tillägg  och alla strykningar, och sedan dessa saker ändå sker.  Och när detta till och med görs av vem som helst.
I Bibeln finns ett förbud mot tillägg och strykningar i Johannes Uppenbarelse, Bibelns sista bok, kapitel 22 vers 19. Tolkning kan ju göras olika mycket genomgripande. Kanske någon skriver ett vetenskapligt verk om hur man  bör tolka  Bibeln. Och en annan låter i en  predikan ett bibelord få den betydelse han själv vill ge den. Och mellan dessa två tolkningsmodeller ligger åtskillliga nyanser.  Men hittills har vi talat bara om tolkning.  När man säger att det  inte går att läsa bibeln utan tolkning,  så är det för att man önskar att enkla påståenden, raka budskap, bud och förbud lätt skall  kunna förklaras bort genom tolkning.
 Jag talar om ...  bibelkritiken

Men nu går vi ett steg längre. Låt oss i kapitlet bara ägna oss åt vanlig protestantisk bibelkritik. Att den finns är trots allt rätt okänt för många både troende och icke troende.  Jag ska försöka beskriva bibelkritiken.
Den  bygger på att man påstår att bibeln är en helt vanlig bok med bara människor som förfat- tare.  Och att den inte har någon som helst verklig gudomlig inspiration. Därför säger man att Bibeln måste ha ett antal fel. Och Bibelns källor likaså. Tänker man så, anses man vetenskaplig. Men är man det, så får man inte tillåta  något som kan avslöja att det finns en verklig Gud,  som har skapat världen. Och som påverkar människornas öden genom övernaturlig verksamhet, profetior och straff.  hörs vi...?   Rolf 

Hej!

Versen om fötternas lykta har jag hört ganska många gånger i mitt liv. Jag började skolan 1943. Då hade man psalmer i läxa redan i andra klass i folkskolan. Nu är rubrikens vers inte från en psalm i psalmboken utan från en vers i Psaltaren. Psalmen 119, vers 105, den längsta psalmen i Bibeln.

Och Bibeln som sådan hörde jag aldrig talas om förrän i första klass, och då trodde jag att jag hade hört fel. Jag hörde det som Bilen! Kanske för att vi skåningar oftare säger Biblen än Bibeln. Både bil och bibel var främmande begrepp i min familj.

Jag måste erkänna att jag från början tyckte rätt illa om den här versen. Hur kunde ett ord vara en lykta? Och för mina privata fötter. Även om jag som barn givetvis inte hade fattat vad "långsökt symbolik" var, så var det väl ungefär så jag uppfattade den. Och den kändes också var gång jag hörde den - som ett de vuxnas pekfinger mot mig. Och Ditt ord, vad var det för ord...?

Och när jag själv var vuxen, så blev versen ett "de religiösas" pekfinger. Som jag själv kände det alltså. Det finns nog fler än jag som på liknande sätt har hängt upp sig eller retat sig på ord ur bibel och psalmbok. Dessa ord som i barns tankevärld kan bli bra snåriga.

När jag sedan själv på helt frivillig basis blev en rätt flitig läsare av Bibeln, så har versen om fötternas lykta fått ett eget liv. Jag har börjat tycka mycket om den. Jag begriper ju att "Ditt Ord" är hela Bibeln, Guds Ord. Och den där lyktan är till för att vi ska kunna se var vi sätter våra fötter.

Den lyktan är lika nödvändig både dag och natt. På natten har vi ju i allmänhet en belysning som kommunen har ordnat. Men även på dagtid heter det ju att vi "springer på minor". Eller går rejält vilse i livet. Och egentligen ÄR mina fötter inte så väldigt mina privata. Om jag gör ett stort misstag så man man räkna med att privatlivet även för fötterna försvinner. Då är de bums ute och valsar i pressen!

Jag har erfarenhet på flera sätt av den sanningen: Ditt Ord är mina fötters lykta. l Psaltaren 119:105. Plus några verser till:

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. .

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

Ha det bra!

Rolf

                                           Kristen tro har

                                                  
  inget

                                               gemensamt

med förtryckarfasoner eller med en verklighetsfrämmande tro att allt ordnar sig. Tro i biblisk mening är att jag tror på ett påstående och att detta får mig att göra vissa saker. Som i mitt exempel med moster och kaffet. Så här : Om moster har ringt och sagt att hon kommer så sätter jag på kaffet. Jag tror på henne när hon säger att hon kommer. 

- Men du kan väl inte tro på vilka påståenden som helst?! -

Naturligtvis inte. Men jag tror på bibelns påståenden. Detta får dig kanske att reagera.

- Du kan väl inte tro på allt där står?! -

Jo, jag har svårt att göra sådana här val: Det tror jag på, det där tror jag inte på.

Faktum är att bibeln inte kommer med särskilt många underliga påståenden. Det häftigaste påståendet av allt är att Gud är en övernaturligt mäktig Gud. Tror man att Han är det, så blir bibelns påståenden inte så underliga längre.

Om jag alltså nu tror att det finns en Gud som kan göra vad Han vill, - vilket jag också tror på - så har jag accepterat att det kan ske under. Jag har redan skrivit om hur jag kom till tro på en sådan Gud  och eftersom jag måste konstatera att det har hänt under mitt liv, så kan jag bara fortsätta att tro på Gud och på Bibeln.

Nu säger Du kanske: 

Men jag k a n inte tro, jag h a r inte tro. Detta är 

Under som Guds fingeravtryck

Kristen tro har inget gemensamt med förtryckarfasoner eller med en verklighetsfrämmande tro att allt ordnar sig. Tro i biblisk mening är att jag tror på ett påstående och att detta får mig att göra vissa saker. Som i mitt exempel med moster och kaffet.

- Men du kan väl inte tro på vilka påståenden som helst?! -

Naturligtvis inte. Men jag tror på bibelns påståenden. Detta får dig kanske att reagera.

- Du kan väl inte tro på allt där står?! -

Jo, jag har svårt att göra sådana här val: Det tror jag på, det där tror jag inte på.

Faktum är att bibeln inte kommer med särskilt många underliga påståenden. Det häftigaste påståendet av allt är att Gud är en övernaturligt mäktig Gud. Tror man att Han är det, så blir bibelns påståenden inte så underliga längre. Om jag alltså nu tror att det finns en Gud som kan göra vad Han vill, - vilket jag också tror på - så har jag accepterat att det kan ske under. Jag har redan skrivit om hur jag kom till tro på en sådan Gud och eftersom jag måste konstatera att det har hänt under mitt liv, så kan jag bara fortsätta att tro på Gud och på Bibeln.

Nu säger Du kanske: Men jag k a n inte tro, jag h a r inte tro.

Detta är två varianter på samma sak: jag v i l l inte tro. Det ser bättre ut att säga att man t.ex inte kan tro. Man väljer något av de vanliga skälen till att inte kunna tro. Och så lägger man till en förstärkning: Hur kan du tro, du som ...? På det sättet verkar man mer intellektuell än om man bara tror.

Eller man säger: Alla har inte en tro.

Eller: har inte trons gåva. Man säger att tron är en Guds gåva. Javisst, Gud ger tron som en gåva till den som ber om den, det är sant. Och - Gud skulle aldrig säga nej till någon som ber om tro. Han skulle genast ge tro till den som beder om den! Men de som säger att de saknar tro, använder uttrycket Guds gåva för att slippa tro. Om de inte ber om tron, slipper de ju ifrån den. Därför ber de inte om tro. De vågar inte. Ingen som vill tro, kommer att behöva vara utan tro.

Hörs vi?   Rolf 

Hej!
Det jag ska ta upp idag är inte så helt enkelt att formulera. För att säga det kort: - Vi har en mycket farlig benägenhet att blanda ihop sak och person. Egentligen en ren epidemi. Ett exempel. En person A, säger att han ogillar en åsikt eller en lära eller en handling som en  person B, i exempelvis Stockholm står för. Då brukar det inte dröja länge förrän drevet går: A hatar stockholmare! Denna förväxling kan vi kalla  Sak/person-syndromet.

Detta är ju till att börja med inte alls sant. Han varken tycker illa om eller hatar stockholmare. Han ogillar bara en sak som en eller flera gör, som bor i den stan. Men tyvärr är detta ofta bara början. Det är inte sällan så att saken är så infekterad så att den utpekade gruppen (i detta fall stockholmare) med avsikt påstår att A hatar stockholmare.

Försöker A  då  försvara sig och säga att han inte alls hatar eller ogillar vare sig B eller andra stockholmare, så kan svaret mycket väl bli ett verkligt hat, riktat mot A.  Detta kanske tar sig ett uttryck som  repliken: ”Jodå, du hatar visst stockholmare!”  Inga sakskäl hjälper sedan. A är utpekad som en som  hatar stockholmare.
Något av det otäckaste i detta är att det  inte egentligen finns någon enskild person (eller vanligare en  grupp), som  man kan rikta sitt svar till. Ingen som man kan framföra sitt budskap till, att man inte hatar någon enda person utan bara ogillar det som ”stockholmaren” har sagt eller gjort eller tror på.
 
Mitt exempel är som Du förstår enbart ett exempel.

Ett mycket enkelt annat exempel är följande.
Äkta maken A säger till äkta maken B:  Du borde inte göra si eller så.
Äkta maken B svarar: Du hatar mej.

Nu riskerar jag nog själv att bli beskylld för att ”hata” en enormt stor  grupp människor när jag nu ska se närmare på kristen lära. Jag är själv kristen, till att börja med.  När är man kristen? Svaret kan varieras väldigt mycket. Åtminstone kommer det  många varierande svar. Jag påstår att frågan vem som är kristen måste ställas i direkt samband med personens förhållande till bibeln.

Eftersom  frågan om stor eller liten begynnelsebokstav kan få för stor betydelse här, så väljer jag att stava bibeln med litet b.  Då har jag satt en identitet på bibeln. Ingen direkt värdering. Jag menar alltså att den som är kristen verkligen måste räkna med att bibeln är en auktoritet. En auktoritet över honom själv eller henne själv. Men han får inte bara säga att den är en auktoritet över honom utan måste också betrakta den som sann och giltig. Detta är tyvärr inte självklart.

Bibeln gör också anspråk på att vara det enda riktmärket. Jesus som är Bibelns alter ego säger själv: Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Detta fattar jag så att man måste utesluta andra källor som inte är bibliska. Tyvärr så är det inte så ovanligt  med trosriktningar – till och med icke kristna! - som åberopar och hävdar syskonskap med bibeln. Men här talar  jag bara om riktningar som delvis stöder sig på bibeln och som hävdar att de är kristna och normativa och som i vissa fall till och med hävdar sig ha monopol på kristendom och salighet (!!!) och ändå har med i bagaget påstådda auktoriteter som är en under lång tid framväxt textmassa av muntlig och skriftlig tradition. Vi ses? Rolf 

Hej!

Det finns ett stort problem, som åtminstone KAN bero på ett missförstånd. Det k a n ibland vara fråga om ett avsiktligt missförstånd. Jag ska försöka beskriva det.

Om någon säger att han är en kristen, så vet andra bibliskt kristna att han menar att han har börjat tro på Jesus och räkna med honom i sitt liv. De förstår att han inte menar eller tror att han är en bättre människa, eller "heligare" än andra.

Men om samma person säger samma sak till en icke kristen, så blir resultatet oftast att lyssnaren tror att den kristne inbillar sig vara en bättre människa. Ett helgon med citationstecken omkring. Detta är ett rätt så förfärligt missförstånd. Och jag är elak nog att tro att det ganska ofta är ett låtsat missförstånd.

Man kan lugnt säga att likheten med jantelagen stinker högt.  "Du ska inte tro att du blir bättre och heligare än vi, bara för att du har börjat rabbla böner!"

Vi har alltså två helt skilda uppfattningar om vad som är att vara kristen.

Den ena uppfattningen

1. Att tro på Jesus och tro att man - som det står i Bibeln -  har fått sina syn- der förlåtna när man har bett om det. Det som tror så och har gjort detta är enligt Bibeln just helig.  Även om han i sig själv är en riktig praktskitstövel. Det är fråga om vad Gud - inte han själv - anser om sig själv. Gud "gullar" inte med den kristne, när Han säger att Han älskar honom. Han älskar honom för att Han själv har heligförklarat honom i kraft av att han tror på Hans Son Jesus Kristus. Juridiskt sett är den kristne  helig  inför Gud - hur  skitig  han  än  må  vara  inför andra.

Den andra uppfattningen

2. Man väljer att bli kristen, troende, religiös med mera, bara för att ge sken av att vara en bättre människa än andra. Man är en hycklare, som låtsas att man lyckas tygla synden inom sig själv. På söndagen springer man på möte. Alla vardagar bär man sig åt som ett svin.

Det är en smärtsam erfarenhet för kristna att de tyvärr ofta ger de icke troende ammunition för pajkastningen. Man gör sina ordentliga fel och misstag - som andra. Och man skäms antagligen extra mycket bara för att det är icke kristna som visar en på ens sprickor. Plus att man givetvis skäms för själva synden.

Om jag med den här bloggen har lyckats få någon att tänka efter vad det verkligen innebär att vara kristen eller bli kristen, så är jag verkligen glad. Men denna missuppfattning - äkta eller inte - kommer nog tyvärr att hålla i sig ända in på Domens dag.

Tror jag. Ha det bra!   Rolf

Man kan behöva hitta en adress om man vill ut och roa sig. Man kan behöva hitta hem - vilket är extra viktigt om man tillfälligt inte är på hemorten. Och man måste hitta om man är orienterare.

Karta och kompass är ovärderliga då. Men man kan ju också söka sig fram efter myrstackar eller sol och skuggor eller kanske stjärnor om man är hemma på det.

Man bör kanske i förväg har skaffat sig några "säkra kort" för de dyker sällan upp när det behövs mest.  En karta över den ort dit du reser är inte så dumt. Var är du nu? Vart ska du?  Försök hitta de platserna på kartan.

Norr och söder kan vara bra att veta var man har. Försök leta upp större gator på kartan. Och kanske busslinjer.  Har man bil kan det ändå vara idé att prova bussar och sånt.

Om du nu inte har med dig en som kan vägen vill säga.

Eller har en muntlig eller skriver beskrivning av den personen.

Det hela kan ju lätt överföras till människans situation inför evigheten.

Och inför Gud.

Bibeln är ju på ett sätt både karta och kompass och en väns beskrivning på en gång.

Försök med den redan nu.  I morgon kan det faktiskt plöstligt vara omöjligt.

Rolf